Rörande avsnitt

Hittade detta avsnitt av Lilla huset på prärien, och var bara tvungen att lägga upp det på bloggen. Visserligen är det inte hela avsnittet, eftersom det är för långt. Men huvudhandlingen visas i alla fall. Och jag tyckte det var så rörande. Äkta kärlek... Och att det sedan inte är ponnyn (som hon älskade) som hon är ledsen för, utan tanken på all tid hennes pappa lade ner på att göra sadeln, gör det hela ännu mer rörande. Och när man då tänker på att det faktiskt är baserat på en sann historia; ja, ni förstår...