Grannfejden

Jag har just tittat på ett avsnitt av Grannfejden på TV3. Har aldrig sett det förut, men så hamnade jag där när jag zappade igenom kanalerna. Idag handlade det då om två grannar som var väldigt osams, om vad jag tycker egentligen bara var struntsaker. Sådant som egentligen skulle gå enkelt att lösa, om man bara pratade med varandra... De bodde i någon liten by någonstans utanför Skellefteå :) Däremot förstår jag inte hur någon orkar ödsla tid och energi åt att vara osams med sina grannar. Tänk vad man skulle kunna göra med den energin istället. För det borde ju vara väldigt tröttsamt. Nu var det ju visserligen en bit mellan husen i det här programmet, men tänk grannar som är osams och bor husen intill varandra. Eller i samma hyreshus. Kanske i samma trappuppgång. Jag tycker det skulle vara fruktansvärt påfrestande att gå omkring och vara arg och sur på en granne. Som sagt; en massa energi går åt till något så onödigt, när man enkelt skulle kunna lösa det. Okej, det kanske inte går att lösa beroende på vad det handlar om, men för det mesta verkar det mest vara lite småbagateller... Jag tror, och det här är bara vad jag tror, är att det är för mycket stolthet inblandat. Ingen vill ta första steget till försoning. Många sådana personer är för envisa. Och det värsta är ju om det är en liten by, för då blir ju hela byn säkert lidande. Alla känner säkert av den negativa stämningen om två personer är mitt i ett storbråk.
Det är tragiskt, tycker jag. Jag kommer alltid att göra mitt allra bästa för att undvika att hamna i sådana bråk med mina grannar.