Människans lathet.

Ibland känner jag hur jag blir arg när jag är ute på promenad med Lucky. Det går knappt att gå med en hund i stan. Visserligen brukar jag inte gå så mycket med honom absolut mitt i stan, men det blir ju i dess närområde.
Anledningen till att det knappt går att promenera där är allt glas som jämt ligger på marken. Ibland mer och ibland mindre, men det finns alltid på något ställe! Jag vill bara fråga: varför kastar man glas på marken så det går sönder? Varför kan man inte ta sin glasflaska med sig och kasta den där det är meningen att man ska göra det? För människor i stan spelar det kanske inte så stor roll, eftersom man alltid har på sig skor när man är ute. Man kan inte trampa in glas i fötterna. Men hundar har ju faktiskt aldrig skor på sig, så risken är ju väldigt stor att de trampar in en eller flera glasskärvor i tassarna. Som påföljd måste man då åka in till veterinären och jag tycker faktiskt att det är en onödig utgift. Det hade kunnat hindras, om bara alla människor tog reda på sina tomma glasflaskor istället för att bara "kasta dem över axeln". Inte för att veterinärkostnaden är det värsta, utan att hunden får väldigt ont. Det är de som får lida.
Men jag vet vad det här beror på: Människor är lata! Jag drar inte alla över en kam, eftersom det finns de som t.ex. aldrig slänger skräp på marken och sådant. Alla personer är ju olika. Men en stor del är faktiskt väldigt lata när det kommer till sådana saker. De "orkar" inte gå ända till en soptunna för att kasta skräpet. Det är bekvämare att bara lämna det. Jag är en sådan person som aldrig skulle kunna tänka mig att kasta sopor i naturen, och jag önskar att alla tänkte så; för naturens skull, men framförallt för djurens. Om till exempel ingen kastade glasflaskor på marken så skulle man kunna promenera med hundar utan att vara rädd att de ska skära upp hela undersidan av tassarna.
Snälla, tänk på djuren!

Ha en trevlig helg!