Mobbning

Är det någonting som gör mig riktigt arg så är det mobbning. Det finns ingenting som är så totalt meningslöst som det! Av vilken anledning vill man förstöra en persons liv på det sättet? Vad får man egentligen ut av det? Är det bara så att man själv är osäker och döljer det genom att trycka ner någon annan?
Och sen, hur ”löser” sig sådana fall? Jag tycker att det oftast är så att det är offret som tvingas byta skola. Sedan kan mobbaren fortsätta nästan som om ingenting hänt. Okej, jag vet att det ibland kan vara i princip en hel klass som är med i mobbningen och att det inte går att förflytta en hel klass. Men det är väl oftare det är en person eller en liten klick personer än en hel klass? Jag är också medveten om att flytta mobbaren kanske bara bidrar med att man ”flyttar problemet” till en annan skola. Men borde det inte gå fixa på något annat sätt?

I lågstadiet kan det kanske vara en sak. Visserligen är det inte accepterat där heller, men barn förstår inte alltid att saker de säger kan såra någon. Men då kan man sitta ner och prata med dem och berätta. Men i mellanstadiet och högstadiet vet man precis att man sårar. Det är mer ”uttänkt” mobbning.
Det finns ju både fysisk (slag o.s.v.) och psykisk (t.ex. ord) mobbning. Men det finns även en annan sak som jag även klassar inom den ramen, och det är utfrysning. Det är lika hemskt att bli utfryst som att få glåpord kastade efter sig, och INGEN ska behöva bli utsatt för något av det! INGEN ska behöva vara rädd för att gå till skolan på dagarna eller ha ont i magen hela helgen för att måndagen kommer alltför fort…

Hittade den här artikeln på Aftonbladets hemsida. Det är ett gäng som blivit dömda i domstol till samhällstjänst för bl.a. att de tejpat fast en annan kille vid en stolpe. Jag tycker det var tur att de blev dömda för det och inte slapp fria. Förhoppningsvis får de sig en tankeställare i och med domen och slutar med sådant. Hoppas bara att det blir så, och inte att när de väl avtjänat straffet så tänker de ”hämnas”…
Trots att de blev dömda, eller i andra fall; att mobbningen upphör, så kommer såren hos den mobbade att ta lång tid att läka. Jag tror inte att man kan se på sin f.d. plågoande med något annat än vaksamhet under en lång tid efteråt. Bara gå och vänta på att allt ska sätta igång igen…

En annan sak som kommit mer och mer under de senaste åren, i och med datorer och internet, är internetmobbning. Förut var mobbningen främst förpassad till rasterna på skolan (mest), och när mobbnings”offret” kom hem var han/hon ”säker”. Behövde inte utsättas för något mer förrän nästa dag i skolan. Men nu när internet finns överallt slipper de aldrig undan, och det är hemskt! Personerna som mobbar kan ju vara anonyma också, till skillnad från i skolan och utomhus på fritiden.

Det finns ju organisationen Friends, som arbetar mot mobbning. Jag tycker det är så tur att det finns något sådant, och att det kommer att få ännu mycket större genomslagskraft! Jag vet att det förmodligen aldrig går att få bort all mobbning, men tänk så underbart det vore. Jag säger inte att alla måste vara bästa vänner, men åtminstone ska INGEN behöva vara orolig och ha ont i magen för att gå till skolan eller ens gå utanför dörren!

Bilden är lånad från Googles bildsök.