Jag vet att jag ganska nyligen skrev ett inlägg om mobbning, men jag var bara tvungen att ta med det igen när jag läste den här artikeln på Aftonbladets hemsida:
Jag får ont i magen när jag läser det, vilket jag i och för sig får varje gång jag läser om någon som blir mobbad. Men när jag såg ovanstående artikel blev jag även arg, riktigt arg! Det berodde på hur skolan det handlar om hade skött alltihop...
När föräldrarna till barnen vände sig till skolan påstod personalen att de inte sett eller hört något. Så de vände bara ryggen åt dem. Åh, vad upprörd jag blir! Självklart hade de inte sett något! Vad trodde de? Att mobbare mobbar någon mitt framför ögonen på en lärare eller någon annan personal på skolan? Sådant sker ju alltid i smyg. De säger ju indirekt att "syns inte, finns inte" (det man inte ser det existerar inte). Den skolans attityd i de här fallen är upprörande.
Vad är egentligen viktigare; skolans rykte eller att alla elever mår bra? Svaret på den frågan kan man ju tycka är självklart! Åtmonstone tycker då jag det. En skola (allmänt) där det förekommer mobbning får ju ändå bara ännu sämre rykte när det kommer fram att de inte gjort något åt det...
I artikeln säger rektorn att de vidtagit åtgärder och gjort vad de kunnat för att hjälpa de två barnen, men tydligen kan de inte ha gjort så hemskt mycket... Jag vet ju faktiskt inte vad det har och inte har gjort, men om de gjort allt som stod i deras makt tror jag ju inte att det skulle ha gått så långt som att flickan försökte ta livet av sig flera gånger...
Det är förresten hemskt att mobbning kan gå så långt som det! Hemskt att offren till slut ser självmord som sista utvägen. Förskräckligt att mobbarna kan lyckas trycka ner offren så mycket att de får dem att försöka (och ibland lyckas) ta livet av sig.
Och när inte skolorna tar tag i problemet, utan låtsas som det knappt existerar... Vem ska ett barn, eller en tonåring, kunna lita på när de inte ens kan lita på de vuxna i skolan?
Jag har sagt det förut och jag säger det igen: INGEN ska behöva utstå mobbning! Ingen ska behöva bli psykiskt och/eller fysiskt sjuk på grund av det! Ingen ska behöva vara rädd för att gå till skolan och ingen ska behöva fundera på om självmord vore den bästa utvägen!
NOLL TOLERANS MOT MOBBNING!
2 kommentarer:
Jag undrar vad de vuxna alltid är så rädda för? Varför kan de inte från alla fronter, lärare, föräldrar, och andra vuxna runt barnen, ta tag i sin bit? Förklara vad som gäller och vad som är okej och inte? Varför är vi så fega i det här landet? Jag vill förorda offentliga spöstraff för skolpersonal som efter att någon försökt ta livet av sig fortfarande hävdar att de inte upplevt att individen i fråga var "utsatt". Om de inte filmat dem hela tiden och sett allt som händer kanske de inte ska vara så snabba med att dissa en persons upplevelser, bara för att det blev "lite jobbigt" att hantera det hela. Suck. Kurage-test och ffa krav på viss handlingskraft på alla som ska jobba med barn och ungdomar, NU!
Svar: Jag kan inte säga annat än att jag håller med dig om varje ord! Jag brukar också fundera när jag läser om mobbningsfall, varför lärarna är så fega. Varför de flesta i det här landet oftast inte "vågar" säga ifrån när det är något som är fel. Som jag skrev i inlägget; vem ska ett barn/tonåring kunna lita på om de inte ens kan lita på de vuxna?
Egentligen, genom att inte ingripa i ett mobbningsfall (låtsas som det inte existerar) är ju lärarna medskyldiga till mobbningen...
TACK för ditt jättebra svar!
Skicka en kommentar