Astrid Lindgren och Disney

Tänkte ägna detta inlägg åt äldre barnfilmer.
Det var verkligen bra kvalitet på dem. Se bara på Astrid Lindgren-filmer. De är egentligen för barn, men även vuxna kan se dem utan att bli uttråkade. Samma sak gäller gamla Disney-filmer. Jag kan börja med Disney...

Förut kunde det ta ett bra tag innan en ny tecknad film kom ut, men då var de också bra. Nu för tiden handlar det bara om att få ut så många filmer som möjligt under ett år, för att tjäna så mycket pengar som det bara går. Men så blir ju resultatet därefter också... Jämför bara filmer som Den lilla sjöjungfrun, Peter Pan, Snövit, Askungen m.fl. med till exempel Kejsarens nya stil, På andra sidan häcken och Kogänget (den ska vi bara inte tala om!) Och vad är det med alla uppföljare som har börjat ploppa upp? Askungen 2, Micke och Molle 2, Bambi 2... Man gör inte uppföljare på Disneyfilmer!!! De är ju typiska sagor, med typiska slut: "...och så levde de lyckliga i alla sina dagar." Det SKA sluta där. Man ska inte fortsätta på en sådan saga. Det är helgerån! Och nu för tiden, när gamla Disneyfilmer släpps i ny upplaga... Då har man "förbättrad bild- och ljudkvalitet"... Visst, det är bra att utvecklingen går framåt, men jag tycker att själva tjusningen med Disney är att det syns att filmerna gjordes för länge sedan. Jag vill inte
se t.ex. Den lilla sjöjungfrun i knivskarpa färger. Jag vill ha den typiska
"sagostämningen" över bilden.
Och så tycker jag det var bättre filmer när de ritade för hand. Nu är det något "Cartoon network-aktigt" över alltihop, när de görs via dator. De ser ut som någon lågbudgetvariant av tecknad film. Jag tycker faktiskt synd om barn som växer upp idag och som kommer att växa upp i framtiden, eftersom de aldrig kommer att få uppleva den riktiga Disneymagin...

När det gäller Astrid Lindgren-filmer så tycker jag ungefär samma sak som om Disney-filmer. De var bra järmfört med filmer som spelas in idag. Kvaliten var högre och skådespelarna var bättre. Jag tycker faktiskt att barn var bättre på att spela förr, trots att de inte var lika vana vid filmkameror som barn idag. Kanske är det just därför... Barn idag är alltför medvetna.
Jag menar inte att barn som är med i filmer idag gör ett dåligt jobb. Jag tycker de är väldigt duktiga, men det var något annat förut... När man ser t.ex. en Astrid Lindgren-film så verkar det så naturligt. Barn i filmer idag verkar faktiskt inte lika naturliga, i alla fall inte i Svenska filmer.

Ta bara Vi på Saltkråkan, Madicken, Emil i Lönneberga, Bröderna Lejonhjärta och Ronja Rövardotter som exempel... De är välgjorda filmer som man kan uppskatta vare sig man är fem eller femtio år (nu är jag ju inte 50 år, men vad jag menar är att vuxna kan uppskatta dem lika mycket som barn).

En annan sak jag har tänkt på, t.ex. när det gäller Disneyfilmer, är att nu för tiden fokuserar man så mycket på humor att handlingen nästan kommer bort. Det fanns visserligen humor i de gamla filmerna också, men balansen var mycket, mycket bättre!
Den dagen jag får egna barn kommer jag att visa dem från de gamla filmerna; både Disney och Astrid Lindgren. Det är en stor skatt.

Ha en trevlig helg!

(Bilderna letade jag efter på Googles bildsök, så därifrån har jag lånat dem.)