Okej, inte riktigt, men för mig känns det nästan så, eftersom det här är min allra första blogg och det har tagit länge innan jag kunnat ta beslutet att sluta skriva här. Men som sagt så brinner jag mer för min andra blogg. Jag vet inte om eller hur många personer som brukar följa den här bloggen regelbundet, men om det finns någon så är ni hjärtligt välkomna in till min andra blogg, där jag fortsätter bloggandet. För det har jag nämligen inga planer på att sluta med! Jag måste säga att det här inlägget kändes mer vemodigt än jag trodde det skulle göra, men men...
